Where The Action Is, tvåtusenelva.



Kvällen innan jag åkte ner till Göteborg åt jag Jordgubbar med Glass.





Åkte ner till Göteborg tidigt i måndags och kom fram vid lunch. På Göteborgs Centralstation träffade jag Sandra (som jag skulle bo hos), Amanda och Erik.




Här har vi Erik när vi var på väg för att äta lunch på ett mysigt ställe samt när vi skulle hämta ut armbanden till Where The Action Is.




Vi gick runt i affärer och Sandra hade världens finaste Noah & the Whale tygpåse.




Sedan var det tisdag och jag blev tolv år igen. Jag, Sandra, Amanda och Erik var lite för fansiga och valde att köa utanför festivalområdet (vi kom klockan åtta) för att kunna stå längst fram hela dagen fram till Coldplay. Jag fick nummer tretton i kön. Vi pratade dessutom med en massa nya människor som var så himla trevliga.




Insläppet var mycket rättvist och snällt. Vi fick gå in först och så här många människor var bakom.




Amanda och Jag.




Innan Coldplay spelade Glasvegas. Jag var den enda där vi stod som var helt galen... Det var pinsamt men jag fick James Allans (sångaren) öl. Galet. Jag hade stått upp sedan Paolo Nutini då man inte kunnat sitta och behövde verkligen något sånt här.





Stunderna innan Coldplay. Vi var helt galna. Vi fattade inte riktigt att vi skulle se Coldplay. Trots att det skulle bli min fjärde gång så kunde jag inte riktigt förstå att jag skulle få se dem live igen. Jag, Sandra, Erik och Amanda syntes mycket på Aftonbladets livesändning har jag fått höra, vilket är galet!





Åh vad bra det var. Coldplay är ju trots allt ett av mina absoluta favoritband och det var så bra. Man fick nya vänner dessutom som jag hoppas att man träffar igen. De spelade Shiver och Everything's not lost vilket var mycket mycket bra. Nöjd. Dessutom träffade vi Louise när allt var slut och när vi skulle handla dricka på 7-eleven träffade vi Timo Räisänen. Han pratade om lipsyl och så. Det var kul.




På onsdagen åkte jag hemåt och jag hade sällskap med min brors kompisar Vendela, Therese och Felicia.

Up in your head where you going. Where are you going now friend? You're fighting against the dead end.



Ja, igår var det Johnossi på Gröna Lund. Det var en mycket trevlig spelning men inte lika bra som på den mer personliga spelningen i November på Kafé 44.
Idag ska jag plugga och göra klart det sista i skolan då deadlinedagen är nu på måndag. Sedan är jag fri.

Hello again, to all my friends, together we can play some rock n' roll.



Jag vet inte var jag ska börja. Skrillex (eller Sonny Moore som han egentligen heter) tog hem allt. Under natten fick jag uppleva en av mina bästa konserter i hela mitt liv. Top fem. Visst han är mer en DJ men allt var bara så himla bra. Känslan att få stå mellan publik och Skrillex var obeskrivlig. Känslan att få vara där över huvud taget är ännu mer obeskrivlig.

Det var ungefär nittio procent killar och tio procent tjejer där. Det var bland annat killar utan tröjor. En av alla dessa killar var så himla gullig. Han kom fram till mig och bad mig kolla SL åt honom och att få se han så glad när jag kollat upp det var bara något som fick mig att bli ännu mer glad resten av natten. Det spelade ingen roll om han var svettigast i världen när han kramade mig som tack utan allt kändes så bra när jag hade gjort någon glad. Det finns så mycket mer att ta upp och berätta men då måste jag skriva en bok men en sak är säker, den här musiken kan aldrig bli så bra någon annanstans än live.

Ni som inte var där: Ni måste köpa en biljett till Emmabodafestivalen där han spelar i sommar för ni missade verkligen något inatt.

you've got heart and you go in your own way.



I lördags kom Sandra hem till mig för tillbringa sin helg i Stockholm. Vi gick i affärer, köpte godis och tittade på Gossip Girl. Senare på söndagen kom Louise hit med ett tåg ifrån Oslo. Vi skulle nämligen gå på konsert på kvällen: Noah and the Whale.



Sandra hade pressack och ville vara vid strand först av alla då det inte finns fotodike där så vi satte oss på en brygga i närheten ungefär två timmar innan och rullade ihop affischer som vi ville ha. Sandra tog en affisch med Noah and the Whale och en med Sufjan Stevens medan jag tog en med Glasvegas.



Vi hamnade längst fram och jag hade som tur var min kamera med mig så jag utnyttjade det väl. Jag blev också lite småkär i en av bandmedlemmarna som spelade fiol, piano och hjälpte till med sång. Han hade lockar som också sångaren hade. Så att ni vet så har jag inte alls lyssnat på Noah and the Whale länge men efter att ha sett dem live så fastnade mitt tycke extra mycket för dem. Himla fint.

EUPHORIC // HEARTBREAK \\



När man har feber så kan man alltid trösta sig själv med att köpa en konsertbiljett till en artist eller ett band som ligger en nära hjärtat. Det känns bra för senast jag fick njuta av Glasvegas musik live så hade jag fotopass på festivalen Way Out West tvåtusennio. Så, ses vi där?



PS! Om någon är sugen på att köpa min Arvikabiljett (för femhundra kronor) så är det bara att höra av sig i en kommentar och glöm inte att skriva in din mejladress.

Instagram, Södertälje och Oskar Linnros.

I lördags drog jag iväg till Södertälje med ett mycket fint sällskap. Vi skulle se Oskar Linnros tillsammans i Södertäljes stadshus!

Söta Rikard var mycket trött och när vi kom fram köade vi en stund vi alla låg på golvet. Jag och Jenny busade en del.

Utsikten från när vi låg på golvet var tuff och SötAdam var också med. (Jonte fick jag ingen bild på, tyvärr). Busiga pojkar.


Jenny hade köpt med sig Gott & Blandat som vi alla åt från. Efter konserten drog vi alla hem till mig för lite efterfest. (Jag tog inga bilder under konserten efetrsom att jag bara hade min Iphone med mig och ingen kamera).

10 September.


Canon EOS 5dmk2 + Canon EF 50mm f/1.8 II

Ja, igår var det Hoffmaestro & Chraa på Gröna Lund. Det kändes nästan som att hela Stockholms befolkning var där och det var sjukt jobbigt precis en timme efter intro och konserten men jag och mina vänner gick till ett lämpligare ställe där man faktiskt kunde dansa utan att klämmas sönder. Höjdpunkten var nog refrängen under "The Storm" där alla skulle springa fram och tillbaka. Haha. Sjukt härlig stämning + trevligt sällskap gjorde kvällen alldeles grym!

Hej Göteborg och Hej kent.


Kristian Anttila 26/7


Teddybears.



I fredags drog jag till Gröna Lund för att fotografera Teddybears då jag fick ett fotopass tidigare under veckan! Jag fick hem massor av jättebra bilder och konserten var för övrigt jättegrym. Måste tillägga att Teddybears är mycket bättre live än på skiva, man måste verkligen se dem live en gång innan man dör. Skulle egentligen hem efter fotandet i diket men valde att stanna kvar tills jag hade hört Get mama a house, Hey boy och Cobrastyle!

kent 25 & 26/2.

Det finns ett band som jag har lyssnat på så länge jag kan minnas, ett band som jag nu inte kan sluta lyssna på. För en vecka sedan såg jag dem en fjärde och femte gång.



Torsdag:
Jag köade mycket länge i kylan med fint folk och vi hade det väldigt trevligt men det var kallt, väl inne hamnade vi på andra raden. Jag tappade orden och visste inte var jag befann mig. Jag visste bara att jag skulle få se mitt favoritband igen, det var cirkus 600 dagar sedan senast jag såg dem. Jag blev rörd när de spelade Hjärta.




Fredag:
Jag hamnade längst fram under älskade Sami. Den här kvällen var speciell då jag fick ögonkontakt med Sami ett antal gånger. Denna dagen köpte jag två biljetter till två spelningar som kent har i sommar. Långholmsparken och Trädgårdsföreningen.

Tack för det fina sällskapet jag fick.
(Jag är fotografen för alla dessa bilder)

Jag ringde såklart finaste Linda under ett antal låtar dessa kvällar för att hon inte kunde närvara under de fantastiska kvällarna. Det var du värd.


Give me heart and give me soul.

Saknar:

Globen, 17 September 2008
Stockholms Stadion, 22 Augusti 2009
Wembley Stadium, 19 September 2009

0129

I see you need me, I really do.

Så här såg lite av mitt way out west ut:


i will try to fix you.


RSS 2.0