För ett år sedan slutade jag att skriva texter, inte för att jag ville utan för att jag inte hade något att skriva om. Jag hade inga djupa tankar och inget brustet hjärta. Att skriva är ett sätt för mig att slappna av, det får mig att bli mindre känslig. Genom att ha delat med mig av mina texter eller vi kan kalla dem berättelser på en annan blogg förut har jag hoppats att få dela med mig av vad jag tänker och hur jag känner. Det är inte meningen att det ska vara överdrivet på något sätt. Jag är liksom fortfarande ung och läsare från den tiden då jag skrev väldigt mycket har följt mig ända hit idag och jag har lovat dem att börja uttrycka mig i mina ord och meningar igen.

Jag kommer härnäst att blanda texter och bilder, igen. Jag saknar att skriva av mig och tycker att det blir så jobbigt med en blogg som bara innehåller bilder. Jag vill visa vem jag är också genom skrift. Hur jag tänker och hur jag känner samt lite mer om vad jag gör om dagarna.